´Rök Och Speglar´ Döljer Sanningen Om Den Globala Ekonomin

Propaganda från pulpeterna försöker hamra in nytt förtroende på markanderna, USA närmar sig halvleks-valet till kongressen, inflationen späs på med Kvantitiva Lättnader, IMF avser använda räntesatser för att spräcka värderingsbubblor, Trichet deklarerar fullständig schizofreni när han säger att ”massiva lättnader måste upphöra”, dessa fantasisummor som han själv implementerade, och som fortfarande plågar systemen…

Barometern på insider-luften visar att man fortfarande är penetrerade av pratet om återhämtning. Världens media spelar på den gamla refrängen för vem som nu lyssnar på detta absurda skval. Det handlar om att skjuta upp smärtor, att slippa erkänna inkompetens, och ta seriöst ansvar för ett finansiellt system som är i tillstånd av kollaps. Men förtroendet naggas i kanten dag efter dag när allt fler ser diskrepansen mellan realitet och deklaration.  Spelarna på både kreditmarknaden och på skuld marknaden följer varandra som druckna kasino gäster som svårartat försöker sätta den ena foten efter den andra på marken, två internationella marknader plågade av anemiska kriser.

Den betvingande situation har fått banker, Wall Street och korporationer – även i Europa och England – att börja tricksa med att hålla två böcker för bokföringen. I dagarna publicerades resultat av stress-tester utförda av ECB, som synade de europeiska bankernas soliditet. Låt oss notera en liten detalj i sammanhanget. Testet tog bara hänsyn till handelsboken – inte till mognande skulder. Således omklassificerade bankerna mängder med exponeringar gentemot statspapper till kolumnen ”mognande skulder” – som alltså inte framkommer i stresstestet – och bevisar dess totala meningslöshet.  ”Tiny Tim” Geithner, chef för den amerikanska skattkammaren, nyttjade samma bedrägliga metod när hans stresstester exkluderade all statistik avseende Credit Default Swaps och Collatteral Debt Obligations. Smittan och det finansiella terroristvapnet som framgångsrikt doldes i offentligheten efter ”paniken i 08”.

Under tiden leker storbanditen IMF duktig polis och talar om för bankerna att man måste spräcka över-värderingar på tillgångar för att undvika att bubblor skapas, och detta genom att höja räntor, bortsett från striktare regler och finansiell stringens. Finanskrisen har fått centralbankerna att nu fokusera sig på att förhindra vidare bubblor.

I USA faller fastighetsmarknaden vidare och det skönjs ingen lindring i tunneln. När krisen föll ut aktiverades otaliga räddningsaktioner, somliga som fortfarande spelar i systemen. Under tiden började många aktörer i världen att ackumulera kontanter. Somliga kontanter i hand, somliga kontanter i kapitalfonder, och somliga i guld- och silver relaterade tillgångar. Samtidigt så började långivare kalla tillbaka lån och en tidigare  åskådad storm av avnoteringar inleddes. Som ett resultat av detta är kontanter och kontantliknande tillgångar 50% högre än de var för fem år sedan.  Systemet är under tryck och vore det inte för budgetunderskottsbaserade spenderingar, i USA på 1.6 biljoner dollar från regeringen samt med 2 biljoner dollar årligen från Federal Reserve, skulle det amerikanska systemet redan ha kollapsat in i en deflation/depression.

Dow föll till 6550 I Mars 2009 men med hjälp av ovanstående utgifter så blåstes index upp till 11.200. Under perioden av ett år lämnade många investorer marknanden och gick över till kontanter, likvida medel, kapitaliserade fonder och guld/silver relaterade tillgångar. Det fanns givetvis inte mycket till intresse i att köpa obligationer med noll-ränta och marknaden var ytterst volatil.

USA står nu 14 veckor ifrån deras omval till kongressen, som på pappret är en av de viktigaste i historien. Kommer man att inse behovet av att dumpa drönare till inkumbenter som söker bita sig kvar i stolen och söka återvinna land och frihet?

USA – som fortfarande är en tongivande entitet i de internationella beslutsprocesserna – talar fortfarande om en återhämtning som inte riktigt fanns i verkligheten. Fem kvartal av 3-3.5 procents tillväxt handlade för 2.5 biljoner dollar. Pengar och kredit slängdes på det sargade systemet igen – och precis som förr så misslyckades det. Keynes lever men inte väl. Keynes skrev i den tyska upplagan av hans ekonomiska manifest – The General Theory of Employment, Interest and Money – att hans doktrin ”…anpassar sig bättre för ordningen av en totalitär stat, än ordningen av fri konkurrens”.

Föga förvånande så följer hans anhängares finansiella metodik och utvecklingen av USA som en semi-fascistisk stat varandra hand i hand. Vem bättre än Mussolini står att finna som auktoritet i att definiera fascism som: ”samgåendet av korporativ och statlig makt”.

Låt oss titta på ett par amerikanska trender:

  • Det numera på-sätt-och-vis-statliga General Motors köper upp en döende kreditgivare, specialist på automobil lån, för de pengar man fick av staten.
  • När skattlättnaderna för bostadsköp försvann så sjunker fastighetspriserna återigen – vilken morot trodde att man skulle få köpa ett rätt prissatt hus som behåller sitt värde när hela marknaden är fallande och köpet är sponsrat av skattekammaren. Det finns fyra miljoner hus på inventariesidan för försäljning, ungefär ett till ett och ett halvt års tillgång. Den siffran kan öka till 5-6 miljoner redan vid årets slut. Mer än 25% av lånen står som negativt kapital. Överskridande skuldsatta inteckningar ligger på 4 biljoner dollar och är på väg till än högre sfärer. Regeringen är så desperat att man har börjat vidta rättsliga åtgärder mot de vars bostäder är under ytan, där ägarna fortfarande har utrymme för avbetalningar men väljer att lösa ut ändå. Vilket incitament för att köpa hus! Får vi snart se FEMA fängelser för de skuldsatta?  Strategiska konkurser har givetvis funnits men inte så många som den amerikanska regeringen försöker påskina. Den negativa kapitaliseringen på 25% hos låntagarna kommer att öka, vilket leder till värdeförluster på upp emot 4 biljoner dollar. Eftersom prisökningar inte är att vänta kan man räkna med än fler utmätningar. 4 miljoner hem är till salu och fler är på väg. Som en konsekvens av detta väljer den amerikanska regimen en reaktionär lösning: man har möten med tre stora husbyggare i ett drag mot att nationalisera industrin, precis i samma riktning som man strävar med gatubanksindustrin – men inte med superbanksindustrin. Vems marknad är detta?  Om något ser det ut som en Uncle Sam variant av en sovjetisering.

Världens dollarbundna tillgångar ligger kring 15.3 biljoner dollar, en ökning på 10 år från 60%  av BNP till 108% av BNP, orsakat av oupphörliga underskott. Denna siffra i sig påvisar varför dollarns position som världsreservvaluta är permanent hotad.

På bara sex år från 2001 till 2006 växte amerikanska skulder till 14.5 biljoner dollar – en kreditexpansion utan motstycke i historien. Bara på det två senaste åren så har regeringens upplåningar växt med 49%, något marginellt mera än under åren 1934-35.

Över en 20-års period växte den total krediten i USA från 13 till 52 biljoner dollar, eller till 370% av BNP. En god portion av de kreditexcesserna exporterades till resten av världen och de ökar exponentiellt, nästan 160% bara över de sex senaste åren.

Det var mot denna bakgrund som man motiverades till att exponera Greklande problem – problem som EU och finansen mycket väl kände till i alla år, även vid det grekiska inträdet. Det var viktigare för EU att expandera än att tala sanning. Hedgefondsmaffian – lett av Goldman Sachs – spelade på de dolda siffrorna – och satte in en stöt som på sikt omöjligör Eurons överlevnad – åtminstone i nuvarande form. Men eftersom Euron för tillfället har stabiliserats återuppstår misstroendet mot dollar och pund. Belåningsgraden i amerikanska banker snittar 40 gånger insatsen och det är inte lätt att se en väg att reducera detta. Ett troligt scenario är att Fed reflaterar dollarn kortsiktigt, eller tar tjuren vid hornen och devalverar dollarn på längre sikt. Politkerna i kongressen förstår inte mycket av ekonomin, finans eller underskott men de vet att de ska sky deflation. Deflation ställer både politiker och finans på huvudet.

De finansiella terroristerna, ständigt i den djupaste förnekelse av rim, sanning och reson, tror fortfarande att inflationen som orsakas av kvantitiva lättnader aldrig kommer att dyka upp. Vad ska Fed och ECB göra annat än att använda stimulanser? Krisen med statsskulder i 20 större länder – och deras kreditgivare – kommer inte att försvinna den närmaste tiden. Dessa är systematiska strukturella problem. Dollarn är definitivt ingen säker plats att vara på. De som tror annorlunda och serverar sig en framtid i dollar lär få smaka på en bitter frukt.

Många länder är förtvinade genom stora skulder och när det gäller USA är skulden kollossal. Inte ens med 100% beskattning av innevånarna skulle det gå att lösa ut skuldberget. Det är svårt för marknaderna i Europa, UK och USA att se och skatta detta. Amerikanska Fed måste snart skjuta till 5 nya fräscha biljoner för att hålla spelet igång i ett par år till, med stegrande inflation som konsekvens. Det senaste förhöret av Helikopter Ben Bernanke, chef för Federal Reserve, antydde att man inte kommer att trycka nya dollar för att stimulara eller ”simulera” ekonomin vidare. Detta stämmer överens med uppgifter från 2009 som viskade att det transnationella, finansiella syndikatet, talade om för Obama att man kommer att sluta trycka pengar hejdlöst under 2010, ett förtäckt hot om man vill se det så.

Så här går det naturligtvis om man blundar för roten till ett problem och söker ständigt skyla över missarna, en negativ spiral slår till och bristen på att vilja erkänna fel leder spiralen vidare nedåt tills det är ”game over”.

Som synes finns det många vägbulor på vägen ut ur detta fångläger.

Det talas relativt lite om problemen i östra Europa, särskilt i USA. Ungern är ett typexempel.Den finansiella exponeringen i Österrike är 37 biljoner dollar, Tyskland 32 biljoner dollar, Italien 25 biljoner dollar, Belgien 17.2 biljoner dollar och Frankrike 11 biljoner dollar. Detta kan komma att hetta upp och implodera på ett vis som kastar en annan sorts aska över resterande Europa. Det europeiska banksystemet är enormt sammanflätat, där den ena bankens tillgångar är den andra bankens skulder. Faller en domino på marknadens förväntningar på deras egentliga tillgångar – står de fortfarande med skuldväxlar som är skrivna i sten.  Under tiden har bondfångaren Trichet, President på ECB, ändrat sin politik mellan ord och handling på ett vis som förtjänar närmast medicinsk bedömning. Vad som i realiteten blir ECB´s strategi gentemot dessa länder blir en världsavgörande rörelse eftersom det finns 20 länder på problemlistan. Statsskuldskrisen har bara påbörjat sin kosmiska bana. Skulle ECB & kompani kunna klara ett värsta-fallet scenario om det hela faller ut? Svaret är nej. Inte på det viset man använder strofen ”klara av”.  Överraskningen – alltid lika faschinerande att skåda när den slår till –  över nästa sko som tappas kan få ett antal vidare konskvenser. Vem ska de ”klara” förresten? Banker eller nationer? Den massiva en-biljon-Euro insatsen till Grekland gick inte till grekiska ekonomin om någon trodde det, den gick till att rädda Franska och Tyska banker från avskrivningar. Innan det Grekiska stödet var på plats stod Frankrike tekniskt sett i konkurs. Samtidigt straffar man realekonomin i Grekland och på andra håll genom överdrivna ”budgetåtstramningar”.  Balans och måtta är inte att tala om i denna värld.

Då talar vi om en realiserad depression som inte kommer att kunna döljas med de bästa av floskler. Vad händer med desperata eurozon-politiker då? Jo, de måste ju som vanligt hitta en syndabock som är någon annan än den skyldige. Denna klappjakt på ”den skyldige” ökar risken för fler krigs och konfliktshärdar, ett traditionellt verktyg i väst för att avleda uppmärksamheten från ledarnas inkompetens uttryckt som en storskalig depression. Denna depressions intensitet kommer delvis att hänga på hur mycket centralbanker väljer att strypa likviditeten.

Vad är rekommendationen för denna sorts kollaps av inom EU? Rädda inte bankerna längre. Låt dem falla och ta smällen och låt hela värdekedjan äta upp resultatet sina egna spel. Låt nationerna deklarera konkurs och återuppbygga sina ekonomier på egen hand med egna valutor. Glöm idéen att man kan ha en-ränta-som-passar-alla i så många varierande ekonomier och dessutom bygga en valuta på det hela som saknar centralstyrning och kontroll– Euron. Ingen uppfyller Maastricht avtalet. Det finns inget bättre redskap för en nation att lära sig bygga en solid ekonomi än genom en egen valuta. Få har klarat detta konststycke ordentligt, varför skulle det då bli bättre av att konsolidera en stor drös amatörer under styret av ett gäng maffia bankirer? Glöm det stora – bliv vid din läst. Att förbli vid sin läst är inte att vara nationalist – det är helt enkelt att förbli vid sin läst, vid sin egen puls och symmetri.

Den plågsamt uppenbara rekommendationen är att avveckla privata centralbanker och finansoligarkins ingångar i statsskulder, de är per design en destabiliserande verksamhet. Det ligger inte bara intressekonflikter i det hela, ett system som bara bygger på skuld baserad produktion och skuld baserad konsumtion MÅSTE oundvikligen kollapsa när belåningsbasen är överexploaterad. Det finansiella och monetära systemet måste ändras i grunden och vändas rätt efter logik –  inte efter en missbildad tradition skapad av bankirer.

En antitrust-lag bröt upp Standard Oil – varför inte bryta upp dessa finansiell gigantiska truster på samma vis och låta nationerna ta kontroll över sig själva igen? Eller vore det för logiskt, produktivt, frihetligt och stabiliserande? Det skulle ge ett utvärderat utrymme för en ”nationernas samling”, där man skriver av varandras skulder, justerar valutorna – men även vad som är viktigast – att man verkligen har lärt sig läxan och förstått varför man sitter i denna sits till att börja med.

~ av leewanta på 25 juli, 2010.

 
%d bloggare gillar detta: